Ni kan kalla mig Djungel-Vickan
Flytvästar, hjälmar och paddlar! Det enda vi saknade var floden...
Längre ned kunde vi inte komma med transportmedel. Här påbörjades vandringen nedåt.
Blair Witch Project-känsla. Var tvungen att fotografera när vi lämnade vägen och gick in i djungeln, ifall vi aldrig skulle komma ut och någon skulle hitta kameran
Jag gick sist i vår klunga. Skulle någon upptäcka om jag mystiskt försvann i den täta djungeln?
Stundtals kom vi ut på öppen mark, träffade där på några betande kor. På fältet såg vi även köttändande växter som slöt sina blad om man petade på dem med en pinne.
Varför är vi så glada och störtcoola?
Jo, för att vi äntligen var framme vid floden där den "riktiga utflykten" skulle börja
